Sunday, September 30, 2012

Tillbaka i Reading

Igår lyfte jag och Andy från Arlanda. Pappa var snäll att skjutsa osstill flygplatsen, och Iceland Air snälla att transportera oss över Atlanten. Jag lyckades sova en stund, kollade på en film och tiden gick ganska så fort.

Vi landade vid halvåtta och tack gode gud att jag kan gå i "medborgar-kön" nu genom passkontrollen. Skulle inte vara förvånad om personerna i den andra kön, "besökare-kön" fortfarande står kvar.... Så klart somnade jag som en stock på väg hem från flygplatsen, ramlade i säng när jag kom innanför dörren och har nu vaknat, halvsex på morgonen.



Idag är det söndag och jag ska städa och ha mig. Ikväll ska vi fira Andys farfar som fyllde 83 år i fredags och imorn ska vi ner till Annapolis. Verkligheten och vardagen rullar på, men jag saknar Sverige som bara sjutton! Vet inte när jag kommer hem nästa gång men det blir nog inte förrän till sommaren. Jag och Andy har jobb hela hösten här i usa och i caribbean med diverse event och annat och har bestämt att fira julen här i Pennsylvania.

Det var helt fantastiskt att vara hemma i Sverige men alldeles för kort stund )so, vanligt, hur länge ska jag behöva vara hemma för att känna mig nöjd?). Jag var över till mormor i Köping, och inne på systemet sprang jag till min lycka på Malin Hahre, en gammal vän som jag tyvärr inte sett på alldeles för länge. Men på ett sätt känns det ändå mysigt, att kunna träffa vänner efter att ha varit borta en lång tid och fortfarande ha roligt ihop! Det finns så många som jag inte hunnit träffa när jag va hem så nästa gång lovar jag att ha mer tid hälsa på er alla!

Här kommer en bild från i somras, lika som bär stämmer nog in på denna bild. Inte syns det att vi är syskon heller, haha!
Jag och lillebror Erik, midsommar vid Frösthults Bygdegård 2012.

3 comments:

Ullis said...

Shit vad lika ni är! Förutom just munnen då. Fast det kanske beror på att du ler större än Erik? Annars.. Ögonparti, näsa, kinder, o till och med samma frisyr ;)

Gratta farfar stort nu! O hälsa folket där borta. Dennis, Kate, Kev, Ash, Brian, Blake, Adam och alla. O för guds skull, Nate o Ryan! :D Åh, inte ska du sakna Sverige när du har hela USA o alla andra äventyr heller!

Kram på er! Synd man ses så sällan bara..

Unknown said...

Haha, ja visst är vi lika, alltid tyckt det när man kollat på kort men detta är något extra!
Klart jag ska hälsa alla, som jag skrev i bloggen måste jag se till att vara hemma lite längre så jag faktiskt hinner med att ses!

Anonymous said...

Så himla kul att bara träffa dig spontant :-) och häftigt att jag kände igen Andy först! Ni är så välkomna hit nästa gång ni är hemma, så kan vi grilla fiskpinnar över stearinljus eller äta något annat gott ;-) Sköt om er! Kram Malin.